Sen kvällspromenad nere i Östergötland
Första gången jag ser vildsvin i det vilda, tyvärr på långt avstånd…
Packade ner kameran och cyklade en tur förbi Erstavik på vägen hem från kontoret. Härligt kvällsäventyr
Inte van vid att rådjur är så orädda. Jag kom cyklandes och den stod precis bredvid stigen. Jag stannade, tog av mig ryggsäcken, packade upp kameran, av med objektivlock, slå på, ställa in m.m. och rådjuret bara fortsatte att äta gräs bredvid.
Ikväll fanns det mängder med dovhjortar ute på ett av fälten.
Att vara ute i soluppgången är alltid magiskt. Det är en så skön stillhet som får mig att slappna av och hämta ny energi. Det behövdes verkligen just den här morgonen… Nu ser jag fram emot en underbar vår!
Eftersom Erstavik är så välbesökt så är hjortarna ganska vana vid att se folk så tar man det lugnt kan man smyga ganska nära.
Sångsvanarna höll mig sällskap.
Nu har tofsviporna kommit tillbaka, härligt vårtecken!
Hannarna har så häftiga horn, riktigt stora, men tyvärr var de rätt skygga.
På med solglasögonen och bara njut. Här nere vid strandängen låg jag och “solade” på en klippa över en timme.
Termometern visade -11 när jag parkerade i Älta. Prognosen sa strålande sol, men det visade sig dröja över två timmar tills det stämde, innan dess kom det rejält med snö. Härlig förmiddag med massa snö och äntligen vinterkänsla!
Här snöar det massor och ungefär i sidled pga den starka blåsten. Tyvärr betyder blåst och snö att hjortarna gömmer sig, annars är det här första bergsäkra stället där jag alltid ser nån.
Äntligen bryter solen igenom men snön bara fortsätter att falla. Det var så vackert men vara bara några få minuter…
Nu har det nästan slutat snöa. Jag har kommit ner till strandängarna och en havsörn glider förbi.
Undra vad som va så intressant uppe i trädet…
Nu är det klart väder så hjortarna vågar sig ut ur skogen
Gryning i Erstavik, det blåser och regnet hänger i luften. Kanske inte bästa förutsättningarna, men ibland får man chansa lite.
Det är mörkt innan solen gått upp, kameran kan knappt ta bilder nu.
Men hjortarna höll sig hyfsat nära, trots blåsten. När det är så här mörkt borde man bara skippa kameran och njuta.
Lite ljusare nu och hjortarna vill inte visa sig längre, dags att ta vägen hemåt.