Lite pirrig i magen på tåget mot Bollnäs. När jag var här i vintras såg jag örnar, den här gången hoppas jag på en björn. Vet att senaste tiden varit lite skakig och de som var i gömslet för några dagar sedan fick inte se någon björn…
Äventyret börjar när alla är på plats i Hälsingland i Vargas Vildmarkslodge . Vi fikar och får tydliga instruktioner om vad som gäller. Allt handlar om hur man ska bete sig för att björnarna inte ska kunna se, höra eller lukta sig till att vi är i närheten. De är så skygga så det krävs inte mycket för att de ska ana oråd och hålla sig borta.
Bilen kör på skogsväg upp mot ”björnarnas berg”. När vi stiger ur är vi på björnarnas område. Nu måste man skärpa sig, viska så tyst man kan och inte röra nåt i skogen med huden. Håkan (guide, naturfotograf m.m. som följt björnarna i 25 år) går först med björnspray i handen, man vet aldrig vad som kan hända…
Spänningen stiger när vi hittar färska björnspår på samma stig som vi går på. Efter 20 min vandring långt in i skogen och högre upp på berget så är vi framme vid gömslet.
Vi monterar kameror och tejpar, allt som kan lysa på kameran måste tejpas över. En blink med ljus som björnen ser så är den borta resten av sommaren.
Nu är det bara att vänta på att solen ska gå ner och hoppas att en björn vill visa sig. Kvart över elva på kvällen så ser vi något komma lufsande i skogen. Det är en stor hanne, antagligen runt 230kg. Wow, så häftigt med en vild björn! Det börjar direkt knäppa från alla kameror men björnen verkar inte bry sig. Den lufsar runt men håller sig som närmast på 40m avstånd. Efter bara 15min så försvinner björnen igen. Vi är vakna mestadelen av natten, ibland slumrar man till en stund i stolen, men det händer inget mer på björnfronten.
På morgonen runt 8 går man tillbaka och äter frukost och spenderar dagen på lodgen, eller försöker sova ikapp rättare sagt. Under tiden jag sover åker Håkan upp igen till berget och lägger ut en massa mat till björnarna. Mest äter de frukt och havre men ibland kommer det även mackor med salami och bullar.
Senare på dagen är det dags igen att ta sig till gömslet. Den här gången blir väntan lååång. Det är nåt meditativt och avslappnande att bara sitta och stirra ut och vänta på att kanske en björn visar sig. Men efter tolv börjar det bli segt, varit på helspänn flera timmar nu. Sitter och viskar med en annan som också försöker hålla sig vaken. Trevlig prick, vi viskar och käkar mackor och kvart över ett så står helt plötsligt björnen där!
Mörkaste tiden på dygnet så vi sitter och diskuterar om det ens är möjligt att fota just nu. Det ser ut som samma stora hanne som kvällen innan. Den går runt och äter godsakerna som är gömda i naturen utanför. Men nu är den lite kaxigare och lunkar fram till bara 15m framför oss. Jag bara måste testa att fota! Den är ju så nära och det är min sista natt i gömslet… Försöker fota men det blir bara svart. Men björnen reagerar på knäppet från kameran och tittar upp och sniffar i luften. Typiskt tänker jag, blir inga bilder inatt, för mörkt för att fota, sitter och njuter av utsikten och att se björnen utan kameran. När jag stänger av filmfunktionen så knäpper kameran till igen och björnen reagerar och tittar rakt mot där jag sitter. Den verkar nyfiken och tittar och sniffar mer. Nu struntar den i maten och går istället rakt mot mig. Den stannar på bara 5-10m håll och det känns som den tittar rakt in i ögonen på mig. Så galet nära! Så här stilla har jag aldrig suttit tidigare! Den står och tittar och sniffar lite mer innan den lugnt lunkar vidare och försvinner in i skogen. Kvar sitter jag och kan inte sluta le, vilken häftig upplevelse att ha en vild björn precis framför sig!
Bara 30min senare ser vi en till björn och sen även små lurviga öron som sticker upp i gräset. Det är en björnmamma med tre fjolårsungar. Nu har klockan hunnit bli 2 och det är ljusare så man kan fota igen. Björnungarna är så söta när de skuttar runt. Ibland skippar jag och fota och bara sitter och njuter och tittar. Man får nypa sig själv i armen ibland, känns lite overkligt att sitta 15m ifrån en björnfamilj 
Sista dygnet skulle jag egentligen spendera på lodgen och ta det lugnt, sova ikapp, fixa med bilder m.m. Men så säger Håkan att det finns plats i gömslet om jag vill vara där en natt till. Inget svårt val, jag blir överlycklig och tackar snabbt JA!
Nu vet jag vad som gäller när vi kommer till gömslet, det har varit två dygn med lång väntan så nu lägger jag mig och sover direkt kl 18 istället så jag orkar hålla mig vaken inatt. Vaknar plötsligt av att Håkan väcker mig och berättar att björnfamiljen är på ingående. Va säger jag, hur länge har jag sovit?! Klockar är bara strax efter 21 så solen har inte ens gått ner än. Får njuta av busiga björnungar och en stor mammabjörn i fantastiskt kvällsljus.
Haft det helt fantastiskt och kommer minnas mötena med björnarna resten av livet
